Efter mycket om och men tog jag mig nerför backen, inte bara en utan två gånger. Så stolt och lycklig avslutning i backen. 

Efter att ha lämnat av skidorna vi hyrt fortsatte vi till stället där de har hundsläde. Vi möttes av ett gäng med hundar som ivrigt stod och väntade på att bli påselade inför turen. N sa inte mycket under hela turen. Jag tror att han var i himmelriket..

Efter åkturen tog han sig tid att klappa och prata med alla totalt 7 hundarna, så gulligt!

Vid 21.00 var vi äntligen hemma. Varför känns alltid hemvägen så mycket längre än ditvägen? 

Nu ska mina stackars vader få vila sig när vi redan nu börjar titta på när vi ska åka skidor nästa gång ❤️

Må väl!

Petra