livingonkingsstreet.blogg.se - En dag som inte blev som vi tänkt..

Morgonen började med att jag bara skulle lägga ut lite saker på loppisen här i stan. Det slutade med att J också rensade hela förrådet i källaren med gamla kartonger som tillhört mobiltelefoner, bredband och annat..

Därefter fick jag tvinga mig själv att sitta med den där satans rapporten som ska in, senast tisdags!

Lite senare på eftermiddagen drog jag med mig J för att träna då han blivit lite för lat det senaste och behöver komma igång igen. När det är cirka 5 minuter kvar tills vi ska gå kommer J springandes halvt hukande mot mig och säger att han har ont. Jag förstår inte först hur illa det är så jag säger till honom att lägga sig på golvet och hålla fötterna högt för vi ska snart åka hem. Sedan är min tanke att jag ska träna färdigt men jag ser ganska snabbt att J som försöker resa sig är alldeles vit i ansiktet och tar sig för armen. Jag vet inte riktigt hur det är med armen och J kan inte heller riktigt förklara. Börjar googla på muskelbristning när J beskriver att han hört ett knastrande ljud just när det händer. Får upp på min sökning att man genast ska uppsöka läkare om så händer.

J är motsträvig som vanligt när det gäller att få hjälp och när jag ser att jourvårdcentralen är stäng beslutar jag mig för att försöka få iväg J till akuten trots protester.

Jag knackar på hos killarnas omklädningsrum och hämtar J:s saker. Förklarar snabbt för en kille att J är skadad och att det är därför jag är inne hos killarnas. Killen i fråga är snabb med att erbjuda sin hjälp om det skulle behövas vilket skulle visa sig vara ytterst tacksamt senare.

När jag kommer ut igen kommer J bara till sittande innan han blir yr och svimfärdig. Jag känner att jag gärna få iväg honom till akuten så jag knackar på hos killarnas igen och killen jag pratat med tidigare plus en annan ytligt bekant man följer med ut. Ytterligare en kille erbjuder sin hjälp och tillsammans tar de med J ut i bilen.

Väl på akuten hjälper jag J in och parkerar sedan bilen. När jag kommer in igen ligger J på golvet med benen upp på stolen. En sköterska har redan checkat in honom och en brits är på väg för att ta honom in. Under tiden ringer jag kidsen hemma för att berätta läget och försäkra dem om att allt är ok. Tacka Gud för att de har blivit så stora!

Med tanke på hur lång tid man har hört att det tar på akuten så räknar vi med många timmar. Efter bara 30 minuter när chocken har släppt och J har ganska ont körs han in i ett eget rum, en fantastisk läkare kommer in och pratar med J samt känner på hans arm. Han konstaterar att det inte är någon fara men att hans biceps endast sitter fast i en liten tråd och att operation krävs.

OPERATION tänker nog både jag och J!!!

Läkaren bedyrar att sånt här händer hela tiden och självklart ska inte J sluta träna :-)

Efter det kommer vi in i ett annat rum och en underbar sköterska pysslar om J, tar blodprover och uppgifter om hans allmäntillstånd.

J försöker som vanligt smöra på om hur duktig sköterskan är men hon med mycket erfarenhet går inte på det. Istället menar hon på att nu är det dags att åka hem och köpa lördagsgodis!

Nu väntar tid för magnetröntgen och inom 7-10 dagar operation! Dålig tajming inför flytt!

Men, men! Sjukvården i Sverige är fantastisk och vi kände oss väl omhändertagna!

J har inte överdrivet ont och har mitella i väntan på operationen! Enligt läkaren får han både köra bil, dammsuga och diska - om han kan!

Vår lördag go vänner!

Hoppas ni har en fin!

Petra